Funderingar
Sitter och tittar på en kärleksfilm med Heath Ledger och jag tycker han är så lik Martin i ansiktet. Massa tankar kommer upp i mitt huvud om kärlek och mitt förhållande med Martin. Kärlek betyder så himla mycket för mig och jag vill att det ska vara genuint. Att man ska bry sig om varandra och ta hand om varandra, att det ska vara ömt. Jag har alltid haft en fantasibild utav kärlek, att det ska vara helt underbart. Men samtidigt har jag alltid sagt att jag aldrig någonsin i hela mitt liv ska bli kär, för hur underbart det än kan vara så tror jag ändå att det är mer smärta än glädje. Men i höstas hände något. Jag kämpade emot i början men tillslut blev jag ändå kär i en kille. Det är inte likt mig överhuvudtaget. Jag tror att det var första kyssen som gjorde att jag fastnade och inte helt kunde släppa det. Sen utvecklades allt till kärlek och tillsut var jag helt fast och kände mig otroligt svag. Aldrig förut hade jag varit så maktlös, det kändes som att jag gav en bit av mig själv till någon annan och det skrämde mig att en annan människa kunde påverka en så. Nu har det snart gått sex månader med de här känslorna, och jag förstår fortfarande ingenting. Det enda jag kan hoppas på är att han kommer ta väl hand om mig och att han är stolt och glad över mig och att vi får en underbar höst för jag vill inget hellre<3
Kommentarer
Trackback
